Föreläsning om boken

”Tobleroneaffären – varför Sverige inte fick en kvinnlig statsminister.”

Detta är en föreläsning om att befinna sig mitt i ett mediedrev, eller i en ”centrifug” som Mona Sahlin uttryckte det 1995. För så är det. Ganska snabbt blir man tömd på kraft och energi. Det blir omöjligt att hålla tårar och känslor av vanmakt borta. Jag var Mona Sahlins pressekreterare under den så kallade Tobleroneaffären. I över fem veckor pågick mediedrevet.

Jag vill ta med åhörarna in i bakom Rosenbads tunga dörrar. In i det innersta maktcentret. In i kaoset som rådde under Tobleroneaffären. Ge min bild av de journalistiska övertrampen, skvallret, läckorna och ryktesspridningen. Om kvinnors villkor i politiken. Om drevjournalistikens förgörande kraft.

Det var det största mediedrev som Sverige upplevt. En kraftmätning mellan den politiska och mediala makten. På ena sidan en 38-årig kvinna. På andra sidan alla Sveriges journalister. En berättelse som förändrade Sveriges politiska historia.

Det är också en betraktelse över hur kvinnor och män bemöts olika. Statsministerämbetet i Sverige inrättades 1876. För snart 140 år sedan. Om jag har räknat rätt har inte mindre än 31 män innehaft ämbetet. Inte en enda kvinna. Är det bara tillfälligheter? 31 stycken tillfälligheter?

Under alla dessa år är det bara en kvinna – Mona Sahlin – som på allvar har aspirerat på ämbetet. Idag känns tanken på en kvinna som statsminister i Sverige oerhört avlägsen. Frågan är om någon kvinna någonsin vågar försöka igen.